Från början, innan jag reste, hade jag tänkt ligga i Västervik i några dygn för att sedan prova en CC-camping. Därefter fricampa nåt dygn innan hemfärd. Men jag trivdes så bra. Allt funkade och jag såg inget skäl att flytta på mig. Dessutom funkade det oväntat bra med jycken också. Han är både stor och tuff och en riktig liten kelgris.
Svensk sommar är ju synonym med eftermiddagsskurar. Det kom det några.
Då skickade jag in min gris, förlåt, min hund i vagnen. Rafsade ihop det jag inte ville ha blött och lade det under vagn och bil och kliver sedan in i min vagn för att lägga mig och läsa. Vad har min lilla semestergris gjort då?
Vräkt sig i bingen och vägrade att flytta på sig. Den har man fått för sina synders skull kan jag tro. Men han är söt, det lilla livet.
Det var ju inte bara debut för mig, det var det ju för jycken också. Och jag tyckte det gick väldigt bra. Det fanns ju jyckar överallt. Av alla de sorter och storlekar. De små bryr han sig inte om. De lite större ska han mopsa upp sig inför. Men på det hela taget kan jag såhär i efterhand konstatera att han skötte sig bättre på bortaplan jämfört med här hemma. Här har han ju pissat in sitt revir under sex års tid. Klart att han är kungen i byn. Min lilla semestergris!
/grandebarda