- Det började med DETTA.
Som jag skrev tidigare ställde jag in en torrboll. I en 33 år gammal husvagn jag fick för en symbolisk femhundring. Detta gjorde jag i lördags kväll, efter att ha burit ut ett campingliv på bra över 220 kg. Visst, vagnen ser och luktar frisk men som det är konstaterat, fukt är en husvagns största fiende.
Jag trodde att den inställda torrbollen skulle vara till brädden full efter 1½ dygn. Kommer ut idag eftermiddag för att tömma ovan nämnda tråkmåns och dammsuga ur alla skrymslen och vrår. Vad skådar mitt rödsprängda norra grisöga? En torr torrboll. Eh!? Jovisst. Snustorr, som man inte vill ha snus men husvagn.
Nå. Inte hänger jag läpp för det. Tvärtom. Kul att ha lite tur i livet, som omväxling. Men det är en helt annan historia. Som delvis kan läsas här. Nå. Med reumatisk kropp kravlar jag runt med hysterisk dammsugare och suger damm, spån och grus samt annat, onämnbart, högt och lågt. Klar efter en timma. Puh!
Vilken fräsch gammal husvagn! Hoppas bara nu att husvagnsfirman som ska fixa gasol, extern el och bromsar samt besiktiga vagnen åt mig inte försöker blåsa ett fattigt blåbär på surt förvärvade stålar. Visst, jag är lite tjenis med ägarens son. Vi har haft med varandra att göra förut och det har utfallit på ett positivt sätt. Jag har bott nästangranne med högsta hönset på en tidigare adress och vi kunde språkas vid utan mankemang.
Om cirka fjorton timmar ska jag lämna vagnen. Till veckoslutet vet jag. Ett eller annat. Håll tummarna gott folk!
/grandebarda